Vi lägger björn-letandet vid sidan och fokuserar på de gosiga nallar som vi faktiskt vill ha inomhus. Vi riktar in oss på barns samband med nallar samt dess betydelse i unga åldrar.

Vi vet att gosedjur och nallar är väldigt vanligt bredvid en väldigt ung person. Det sägs att redan vid 1 års ålder har en tredjedel av alla barn knutit an med ett gosedjur, som ofta blir den klassiska gestaltningen av en nalle. Många barnkammare idag är fulla med nallar, dockor, snuttefilt och andra gosedjur. Tillsammans så har de en gemensam nämnare. Att barn får en speciell favorit, en förtrogen vän och ingår som en del av nattningen. Det finns många barn som totalvägrar att sova utan sin nallen vilket är ett härligt teckan på vad nallen betyder för barnen. Enligt forskning och psykodynamiska teorier hjälper gosedjuret till att “bryta sig loss” från mamman. De säger också att barn i allmänhet behöver något att överföra känslorna till när mamman är utom synhåll, speciellt när barnet ska sova och trygghet är otroligt vitkigt.

Vid två års ålder hade behovet av en mjuk trygghet och nallar ökat till hela 90%. Den emotionella bindningen har däremot hur mycket föräldrarna förser barnet med gosedjuret. Tillåter dem att alltid ha den vid sig blir såklart bandet mellan nallen och barnet starkare. Det finns mer än trygghet som mjukisdjuret skapar, den hjälper även barnet att tolka och förstå sin omgivning. Med sin nalle är det tillåtet att både vara stark och svag. Även sättet att leka med nallen som barn ger en form av kommunikation för barnet. Genom leken med gosedjuret kan ungen tydliggöra sina känslor, både inför sig själv och för sin omgivning. När barnet blir äldre så växer en ifrån den direkta kontakten med gosedjuret. Nallen kan dock ligga undanskymd för att ändå finnas till vid behov av tröst även i tonåren.

Idag tar vi an oss den amerikanska björnen Grizzlybjörnen. Det är en underart av den svenska bamsingen brunbjörn. 98% av denna art lever i Alaska, som är USAs nordligase stat och därförhar den en riktigt varm och go päls. Den är mest brun men har en gråton i dess tjocka päls som gör att den kan se gråaktig ut. Vill du vara säker på att det är en Grizzlybjörnen du mäter i kalla Alaska ska du titta efter en stor puckelliknande bula på ryggen, som är sittande mellan skulderbladen. Detta kan få dem se buffliga ut men det är nog inte bara bucklan som göra det. Den här björnen blir riktigt stor och kan väga allt mellan 180 kg till 650 kg.

Som andra björnar, äter Grizzlybjörnen en varierad kost mellan kött och växter vilket också behövs en hel del till att den stor kroppen som sträcker sig 2 meter på längden och en meter på höjden. Älgar, rådjur, får och gräs ligger som offer för den söta bjässen. Dessa stora djur lever i fantastiska nationalparker i ungefär 20-25 år och har en livskraftig status i världen. Härligt att se en björn som står sig väl här i världen. De är även kända för att kunna stå en längre stund på deras bakben som på bilden här intill. Hur sött är inte det!

Tillbaka till temat björnar, ännu en favoritnalle ska komma fram och nu ska vi ta oss an en vit, kall björn som bor långt härifrån. Isbjörnen är ett av världens största rovdjur som lever i de kalla arktiska områdena. Björnen blir mellan 2.4-3.3m lång och är en av de största björnarterna som finns. De väger hundratals kilo, som täckas med sin vita päls som ibland kan vara lite gulaktig. Huden på isbjörnen är svart, vilket är lite svårt att förstå. Den klarar av det iskalla klimatet med hjälp av pälsen, hårstråna är nämligen ihåliga och ger optimal isolering.

Den stora vita nallen är en köttätare och dess specialitéer är vikare som är en typ av säl. Den äter förstås annat också som andra sälar, valar, fågelägg, smådjur och ibland till och med växter. Den är en stark gosse som kan fälla byten som väger lika mycket som den själv (runt 500-600kg). Det finns inte mycket som är hotfullt för isbjörnen som inte har några naturliga fiender men den har människan. Fram tills på 1950-talet jagade människor björnen hej vilt tills den blev utrotningshotad. Då kom länder samman och bestämde sig för att skydda arten vilket man lyckades med. Idag är det istället klimatförändringarna som är hotet mot isbjörnen. Den globala uppvärmningen gör att isen smälter och artens levnadsområde minskar, det gör också att dess levnadsföda minskar. År 2006 kategoriserades den återigen som en sårbar art.

En vänskaplig kamp mellan två isbjörnar i Kanada.